Gemensamt för alla spårsändare är att de använder sig av GPS-satelliter för att registrera sin position. Sen finns det två huvudtyper, de som kommunicerar enbart via mobiltelefon (GSM) och de som också kan startas via FM-bandet.

De senare kräver en manuell insats vid spårning och är mer till för verkligt professionell användning. Ett exempel på det är uthyrningsföretaget Ramirent som har över 4 000 spårsändare installerade i sina maskiner.

De dieseldrivna entreprenadmaskinerna övervakas också så att man kan se användningen och ge service vid rätt tidpunkt.

Larm vid förflyttning

Med de flesta spårsändare kan man sätta upp ”elektroniska stängsel” (geoområden), ett avgränsat geografiskt område som ger besked om föremålet eller fordonet lämnar eller kommer in i det. Larmen kan skickas som SMS, talbesked eller e-post till ägaren eller så abonnerar man på en övervakningstjänst som då sköter spårning och meddelar ägaren och/eller polisen.

Om bilen flyttas utanför det elektroniska stängslet så kan man vid larm se var den befinner sig. Numera inte bara med geografiska koordinater utan direkt på en kartbild, oftast med hjälp av Google maps.

Ett enda godkänt system

Ett par försäkringsbolag har krav på att spårsändaren ska vara godkänd av Svenska stöldskyddsföreningen (SSF). Då blir valet av utrustning lätt, för det finns bara en enda enhet som har godkänts.

Håkan Hedlund, teknikansvarig på SSF, det finns ju en mängd olika leverantörer på marknaden, varför är bara ett enda system godkänt?

– Helt enkelt därför att det bara är en enda leverantör som betalat oss för att vi ska testa deras utrustning, säger han. Vi provar gärna spårsändare mot vår norm, SSF 1073, men vi vill ha ersättning för jobbet.

SSF-godkänd spårsändare

Cobra Connex är en ­liten kompakt och diskret ­enhet med inbyggda antenner och som ansluts enkelt med ­endast tre kablar. Den passar alla fordon med 12 eller 24V och är helt vatten- och dammtät.

Strömförbrukningen är låg och den har inbyggd batteribackup samt ett GSM simkort som har täckning på alla nät i hela Europa.

När larmet ­aktiveras sänds det till Securitas larmcentral som kontaktar fordonsägaren och polisen. En automatisk kontroll sker med jämna mellan­rum för att garantera att systemet fungerar som det ska.

Abonnemanget ger möjlighet att när som helst visa fordonets nu­varande position (eller tidigare ­positioner) på en mobiltelefon eller dator.

Priset ligger på 4 900 kronor ­inklusive moms och ett abonnemang hos larmcentralen kostar 2 500 ­kronor per år.

Gör det själv-lösning

Garmin GTU är en riktigt liten, ­vattentät spårsändare (väger 46 gram) som innehåller både GPS och GSM- kommunikation. Så liten att den också ­passar som hundpejl, det medföljande ­fodralet är utformat så att det ska kunna ­fästas på ett hundhalsband.

När man köper en GTU 10 (för cirka 1 800 kronor) så ingår det ett års spårningstjänst inom Europa och man får larm via e-post eller textmeddelande när den passerar ett ”elektroniskt ­stängsel”.

Programmet visar både med ­koordinater och på en karta var sändaren befinner sig (via dator eller mobiltelefon) men vill man ha en detaljerad spårning så får man köpa till den tjänsten för cirka 50 kronor per månad. Efter ett år så kostar det 350 kronor per år om man vill behålla tjänsten.

Man kan välja mellan hur ofta positions­angivelsen ska sändas och då varierar batteritiden mellan en dag till en månad (mätt vid 20 grader plustemperatur). Behöver man, så går det också att koppla in extern strömförsörjning men då tappar man vattenskyddet.

Jag gömde en GTU 10 innanför bakrutan på en bil och trots att rutan har metalltrådar för uppvärmning så var det inga problem att följa var bilen befann sig. Batteritiden minskar dock drastiskt vid minusgrader.

Omdömet blir klart godkänt, superenkel ­installation, enkel att konfigurera och följa via dator eller mobiltelefon (både Iphone och ­Android) och liten nog att kunna gömmas i en bil, båt, ryggsäck eller resväska.

Snikvarianten av spårsändare

Om du har en gammal Androidbaserad ­telefon med GPS så kan du förvandla den till en spårsändare. Allt som behövs är att du ­installerar någon av de appar som finns (många av dem är gratis och kräver inte heller något abonnemang). Du gömmer telefonen i bilen, ser till att den får laddning från bilbatteriet och kontrollerar att den kan ta emot GPS-signaler.

Via appen kan du sen definiera geoområden, få larm och se var fordonet befinner sig ­precis på samma sätt som du kan med en spårsändare. Exempel på spårappar är Droid tracker och GPS tracker men det finns flera alternativ till dem.

Installatörens rekommendation

Mikael Järvemyr på PM-shopen i Solna har varit med sedan den första spårsändaren introducerades och har också erfarenhet som larmkonstruktör.

– Det gäller att göra det så krångligt som möjligt för tjuven, säger han. Som exempel så väljer vi aldrig samma installationsplats för ett visst bilmärke utan varierar var vi sätter ­sändaren.

Kablarna till strömförsörjning och antenn ska dras i befintliga kabelstammar och helst i samma kabelstrumpa, annars gäller det att välja kablar som är så lika bilens original­installation som möjligt.

För stöldbegärliga fordon bör man helst komplettera med två dolda knappar för överfallslarm. En placeras framme i bilen och en vid bagageutrymmet eftersom många tillgrepp sker vid lastning av bagage då rånaren tilltvingar sig bilnycklarna.

Priset för en professionell larminstallation av standardtyp ligger på cirka 2 500 kronor.

Den komiska händelsen uppmärksammades på det amerikanska forumet reddit.com. Där berättar en av räddningsarbetarna om den överraskande boten.

Fel håll på p-förbud

Helikoptern bötfälls för att stå på p-förbud, och dessutom åt fel håll.

– Det var värt det. Räddningsaktionen lyckades, säger han.

Men det mesta tyder på att det är någon vid Colorados trafikpolis som har skämtat. Några viktiga uppgifter för att boten ska gälla saknas.

Den italienska racerbanan Misano World Circuit ligger nära semesterorten Rimini. Detta är klassisk motorsportmark, här har miljontals människor samlats för att hylla fart och högljudda motorer genom åren. Misano används mest till motorcykelracing, här kör bland annat kungaklassen MotoGP med storheter som världsmästaren Jorge Lorenzo och den populäre hemmasonen Valentino Rossi.

Men det är inte bara motorcyklarna som känner sig hemma här. Audi R8 V10 Plus trivs också som fisken i vattnet. Den blänker som en blå safir i solen.

Bilen är i sitt rätta element

Ljudet är nästan tråkigt sofistikerat när bilen lufsar genom depågatan på tomgång, men blir rätt elakt när man kliver på gasen ordentligt och ger sig ut på banan. Kraften är våldsam och direkt. De 560 hästkrafterna slungar i väg R8 V10 Plus från 0-100 km/h på 3,5 sekunder. Och accelerationen bara fortsätter. Det hårda chassit ser till att de breda däcken har bra grepp när R8 graciöst styr genom en svepande högerböj i närmare 200 km/h. Efter en kort raka närmar sig en mycket tajt kurva och det blir bråttom att få ner farten. Den tungjobbade bromspedalen aktiverar två sexkolvs monoblock-ok fram som greppar tag i de 380 mm stora, keramiska bromsskivorna. Bromskraften är enorm och på ett ögonblick är farten nästan nere på noll. Sen är det dags att accelerera fullt ut på start- och målrakan och ge sig ut på nästa varv. Och nästa. Och nästa … Audi R8 V10 Plus är i sitt rätta element. Det här är en dröm för många som gillar att köra bil.

Kvävs av den grå verkligheten

Dessvärre bleknar drömmen snabbt. Den här typen av dyra och supersnabba bilar må vara byggda för att kunna visa musklerna på en racerbana som Misano World Circuit. Men de flesta används nästan uteslutande i vanlig trafik. Det är därför som vi har lämnat banan och bestämt oss för att testa hur det är att använda Audi R8 V10 Plus som vardagsbil i en vecka. Och den grå verkligheten kväver snabbt den mesta av glädjen med en supersportbil.

Bilen hade bara rullat några kilometer, oljan i motorn hade inte ens hunnit bli fisljummen, innan jag fastande i den första bilkön på väg till jobbet. Sakta, sakta segade sig trafiken in mot Stockholm. En buss passerade på höger sida. Till vänster smet ett par mopeder fram mellan de stillastående bilarna. På hemvägen var det samma visa, farten översteg aldrig 50 km/h. Och de 560 hästarna i den mittmonterade motorn trampade frustrerade på tomgång bakom förarsätet.

Dag två med en R8 som vardagsbil började tungt. Bilen har endast ett passagerarsäte och jag har två barn som skulle till förskolan. Hm. Svårlöst. Räkna ”ole, dole doff” och låta ett av barnen gå? Köra två gånger? Ta chansen att ingen skulle se om jag trängde ihop båda två i det enda passagerarsätet? Nej. Den enda vettiga lösningen var att låta bilen stå och promenera med barnen. Och sen gå hem och hämta bilen.

Matkassarna får plats

Det går att uträtta en hel del ärenden med en sportbil, en Audi R8 är mer praktisk än man kanske kan tro, visade det sig under veckan. Att handla några ordentliga matkassar är inga problem, det ryms en del i bagageutrymmet i fronten. Lite märkligt känns det dock att stå och jämföra prislapparna på Willys när man har en bil för 1,7 miljoner kronor på parkeringen. Blickarna från andra som handlade var både långa och nyfikna. Men ingen vågade komma fram och prata om bilen.

Prat fick man dock nog av vid på macken. R8 V10 Plus är en ganska törstig bil, så det blir ett och annat besök vid bensinpumpen. Och varje gång var det minst en person som kom fram och ville snacka bil. Någon ville ha en bild på sig själv i förarsätet. En man i 70-årsåldern, som tydligen tävlat i racing för några tiotal år sedan, kunde inte slita blicken från de biffiga bromsarna. En pojke i nio-tioårsåldern ropade ”wow” så högt och så många gånger att hans pappa verkade skämmas och snabbt drog in honom i en silvergrå Passat Variant.

När helgen kom tittade också grannarna fram och ville snacka bil. De bildade en liten kö för att få bli skjutsade på en tur i Audi R8 V10 Plus. Nu fanns ingen trafik ute på vägarna, så äntligen fanns lite utrymme att släppa lös effekten i motorn. Jag skjutsade gärna och jag vet inte om det var grannarna eller jag som uppskattade de här turerna mest. Vi log i alla fall fånigt allihop.

Många turer till tippen

Det går inte bara att ägna helgerna åt nöjen. Det stod ett par säckar med gammal isolering hemma i källaren som jag lovat att köra i väg. Eftersom det inte finns någon dragkrok på Audi R8 V10 Plus fick släpvagnen stå och det blev till att köra säckarna i bilen. En säck i taget. De gick precis ner i bagageutrymmet i fronten, om jag pressade ihop dem lite. Personalen på återvinningscentralen skrattade gott – någon tog till och med en bild med sin smartphone – när jag kom med den femte och sista säcken.

På måndagsmorgonen var det dags att lämna tillbaka R8:an. En vecka rasar fort förbi i det här livet. Trafiken var seg. Som vanligt i Stockholm. Och jag måste erkänna att jag längtade lite efter min praktiska familjekombi. Men samtidigt drömde jag mig tillbaka till Misano. Till kurvorna. Till doften från asfalten. Till start- och målrakan. Det är något visst med att sitta i en sådan här bil. Känslan av racerbanan finns där. Även i en bilkö.