Numera är det ganska sällsynt att traktorn får komma ut i friska luften. Men dagen till ära tar Henric Bertilsson ut den glänsande maskinen för att visa upp den för Lant- & skogsbruk.
Med hjälp av sin far Åke Johansson förvärmer han motorn med en blåslampa i tio minuter. Det luktar bränt och eldsflammorna slår ut under motorhuven.
– Det finns inga enkla svar på när motorn är tillräckligt varm, man får helt enkelt pröva sig fram, säger han när det börjar bli dags.
Med en rejäl knall går motorn i gång på första försöket, vilket inte är illa. Senaste gången han hade motorn i gång var för fem år sedan.
Det osar av illa förbrända avgaser när den 10,2 liter stora tvåtaktsmotorn hostar och smäller högljutt. Att föra ett samtal med Henric som tagit plats bakom ratten är meningslöst, så vi låter honom rulla ut på fältet.
”Finns finesser”
Efter några varv stannar motorn av bränslebrist.
– Ja, jag snålade nog när jag tankade, skrattar Henric som konstaterar att konstruktionen må vara gammeldags, men driftsäkerheten brukar det inte vara något fel på.
Och kanske var det just därför som Munktells tändkulemaskiner sålde riktigt bra när det begav sig, trots att de var besvärliga att få i gång.
– Men det finns en del finesser. Bland annat kan man ta tillvara på avgaserna, som komprimeras i en trycktank. Dessa används sedan för att dra i gång motorn, säger han.
Just den här maskinen har fått slita hårt sedan den togs i bruk 1936. Bland annat drev den stenkrossar åt Vägverket och därefter tjänstgjorde den som motvikt i en grusgrop.
Var ett vrak
När Henric Bertilsson hittade den var den ett vrak.
– Det var till och med kulhål i tanken, säger han och ler åt minnet.
Efter ett oräkneligt antal timmar i garaget är den numera i så gott som nyskick.
– Just den här modellen, typ 30, är ovanlig. Den togs fram för export till bland annat Argentina. Där drog de större plogar eller stationära tröskverk.
