Austin Coulson från Pheonix, USA, försörjer sig på att bygga specialbilar. Men han har alltid närt en dröm – att få en plats i Guinness rekordbok. Mest naturligt var förstås att bygga en bil, och varför då inte världens minsta bil? Samtidigt skulle den också vara helt laglig att köra på allmän väg.

Krav: Vindrutetorkare

Pyttebilen är byggd av en barnvagn, motorn är plockad från en fyrhjuling för barn, och karossen är en glasfiberimitation av en gammal Chevrolet. För att bli godkänd för väg har bilen utrustats med både vindruta och torkare – även om funktionen förstås är fullständigt meningslös i det här sammanhanget. Frågan är också hur effektivt säkerhetsbältet är i den här bilen – också det ett krav. Bilen har godkända strålkastare, blinkers och tuta.

Varken snabb eller snål

Någon motorväg blir aldrig aktuell för den här plutten. Bilen är registrerad som ett långsamtgående fordon och får bara köras i hastigheter upp till 40 kilometer i timmen. Och trots sin litenhet är bilen inte särskilt bränsleeffektiv: Den sörplar 0,63 milen, mer än många moderna familjebilar.

Men bilens litenhet har en uppenbar fördel. Det gör inte så förskräckligt mycket om alla parkeringsplatser på gatan är upptagna.

– Det är bara att köra in den genom dörren och parkera inomhus, säger Austin Coulson.

För Peter Goos har samlandet blivit mer än en hobby, han beskriver det som en religiös känsla när han får pyssla om sina ögonstenar.

– Det är här jag kopplar av efter jobbet, säger han när han vrider om nyckeln till den gröna Firebirden.

Den stora V8:an rister till och låter riktigt elak när den rullar ut i försommarsolen.

Även Mustangen och Corvetten mullrar respektingivande när de tar plats på gårdsplanen.

Var tvungna att skaffa baksäte

Intresset för pony cars, det vill säga mindre bilar med rejäla ­fartresurser, väcktes när äldsta dottern kom till världen 1994.

– Innan dess hade jag och frugan åkt runt i en äldre tvåsitsig brittisk sportbil. Nu blev vi tvungna att skaffa en bil med baksäte, och jag hade precis hittat en Mustang som var till salu. Och sen rullade det på med pony cars för hela slanten, säger han.

Peter Goos konstaterar att han var helt rätt ute när han började samla amerikanska klassiker. Priserna ökade raskt ­under flera år, men nu har de stabiliserats och till och med börjat att sjunka.

– Jag tycker att prisnivåerna börjar bli mer rimliga, säger Peter Goos som bestämt avråder från att se klassiska bilar som en investering.

– Bilarna går sönder, de behöver renoveras och är allmänt besvärliga. Men jag kan inte tänka mig mer angenäma problem, säger han med ett stort leende.

Bättre köpa för dyrt än för billigt

Som besiktningsman för MHRF, som försäkrar veteranbilar, kommer han ofta i kontakt med nybörjare på samlarområdet. Många har stora planer för sina nyinköpta bilar, som de vill riva ned och renovera in i minsta detalj. Men i de flesta fall stannar arbetet av och delarna sprids ut i olika kartonger.

– Visst kan man fynda en risig bil, men man måste veta vad man ger sig in i. Har man tummen mitt i handen bör man skaffa ett felfritt exemplar. Det är alltid bättre att köpa en för dyr klassiker än en för billig, säger han men tillägger att han absolut inte lever som han lär.

Många av hans bilar har varit riktiga rishögar när han köpt in dem, och det beror på att han inte är speciellt road av att köra dem.

– Det är mekandet som lockar, jag är en riktig nörd och kan ägna timmar åt att putsa på skruvar och muttrar.

För Peter Goos har samlandet blivit mer än en hobby, han beskriver det som en religiös känsla när han får pyssla om sina ögonstenar.

– Det är här jag kopplar av efter jobbet, säger han när han vrider om nyckeln till den gröna Firebirden.

Den stora V8:an rister till och låter riktigt elak när den rullar ut i försommarsolen.

Även Mustangen och Corvetten mullrar respektingivande när de tar plats på gårdsplanen.

Var tvungna att skaffa baksäte

Intresset för pony cars, det vill säga mindre bilar med rejäla ­fartresurser, väcktes när äldsta dottern kom till världen 1994.

– Innan dess hade jag och frugan åkt runt i en äldre tvåsitsig brittisk sportbil. Nu blev vi tvungna att skaffa en bil med baksäte, och jag hade precis hittat en Mustang som var till salu. Och sen rullade det på med pony cars för hela slanten, säger han.

Peter Goos konstaterar att han var helt rätt ute när han började samla amerikanska klassiker. Priserna ökade raskt ­under flera år, men nu har de stabiliserats och till och med börjat att sjunka.

– Jag tycker att prisnivåerna börjar bli mer rimliga, säger Peter Goos som bestämt avråder från att se klassiska bilar som en investering.

– Bilarna går sönder, de behöver renoveras och är allmänt besvärliga. Men jag kan inte tänka mig mer angenäma problem, säger han med ett stort leende.

Bättre köpa för dyrt än för billigt

Som besiktningsman för MHRF, som försäkrar veteranbilar, kommer han ofta i kontakt med nybörjare på samlarområdet. Många har stora planer för sina nyinköpta bilar, som de vill riva ned och renovera in i minsta detalj. Men i de flesta fall stannar arbetet av och delarna sprids ut i olika kartonger.

– Visst kan man fynda en risig bil, men man måste veta vad man ger sig in i. Har man tummen mitt i handen bör man skaffa ett felfritt exemplar. Det är alltid bättre att köpa en för dyr klassiker än en för billig, säger han men tillägger att han absolut inte lever som han lär.

Många av hans bilar har varit riktiga rishögar när han köpt in dem, och det beror på att han inte är speciellt road av att köra dem.

– Det är mekandet som lockar, jag är en riktig nörd och kan ägna timmar åt att putsa på skruvar och muttrar.

Stora starka motorer, gigantiska utrymmen och massor av komfortutrustning – det är receptet på den nya generationens fullsize-suvar från GM som ska rulla ut som modellår 2015. I USA är modellerna mycket populära och försäljningen pekar uppåt. 2012 såldes 117 000 Tahoe och Suburban.

Cylinderavstängning

Den här gången har man tänkt åtminstone lite på miljön också, eftersom cylinderavstängningssystem introduceras i modellerna. Däremot pratar inte GM några förbrukningssiffror för jättebilarna.Standardmotorn är en V8 på 5,3 liter på 355 hästkrafter till samtliga nya modeller. Toppversionen av Yukon får en 6,2-litersmotor. Motorerna är parade med en sexväxlad automatlåda.

Mer utrustning

Tahoe och Suburban får ny modern säkerhetsteknik som inkluderar adaptiv farthållare med kollisionsvarning och autobroms, parkeringsassistans, filbytesvarnare, och döda vinkel-varnare.

Andra och tredje sätesraden går att fälla till ett helt plant lastgolv, och som tillval kan sätena fällas elektriskt.

Aktiv ljudreducering

GMC Yukon är lyxalternativet i den här klassen. Inredningen går i lyxigare material, sätena är bekvämare med mjukare stoppning och ljudsystemet från Bose är standard. För att minska ljudnivån i kupén använder man laminerat glas och ett avancerat system för aktiv ljudreducering. Tekniken går ut på att skicka ut det störande ljudet i kupén – fast med omvänd fas för att släcka ut ljudvågorna mot varandra.

Bilarna introduceras under första kvartalet 2014 – och bilarna som hittar till Sverige gör det importvägen.