Man behöver inte köpa en jättebil bara för att man vill ha en hög sittställning och bra framkomlighet. Det går att hitta mindre och smartare bilar som bjuder på detta och som samtidigt klarar att hålla en acceptabel bränsleförbrukning och vettiga CO2-utsläpp.

En av de trevligaste småsuvarna heter Volkswagen Tiguan.

Modellen gjorde debut 2007 och uppdaterades sen 2011, då den fick ett förändrat utseende.

Tiguan bygger på lilla VW Golf och är ungefär lika lång. Trots de kompakta yttermåtten så upplevs Tiguan som förvånansvärt rymligt. Känslan i fram är rätt luftig, man upplever det som om bilen skulle vara större än den egentligen är.

Detsamma gäller baksätet. Här finns det gott om plats för långa ben eller för skrymmande bilbarnstolar. Försöker man sig på att resa tre vuxna i bak så blir det dock trångt för axlarna.

Lastutrymmet håller så klart inte världsklass, men det är klart godkänt för en bil med de här yttermåtten. Interiören är praktisk och funktionell, som det brukar vara i en VW. Man kan också tycka att den är lite tråkig.

Smart eller trevligt

VW har erkänt bra motorer, både dieslar och bensinare. Den motor som kanske är smartast i Tiguan är TDI 140, men den trevligaste är 2,0 TDI på 170 hästar. Det här är en stark och bra motor som passar den lilla suven som hand i handske.

Med fyrhjulsdrift från Haldex har man ett drivpaket som klarar nästan allt. Tiguan finns med Volkswagens dubbelkopplingslåda DSG. Den automatlådan är trevlig att åka med, men en del exemplar har haft lite problem i andra VW-modeller. Känner man sig osäker kan man välja en manuell låda.

Börjar på 100 000 kronor

Trots att Tiguan har hyfsade terrängförmågor så beter sig inte bilen som en riktig suv ute på vägarna. Bilen är rapp i styrningen och släktskapet med Golf är tydligt. Komforten är helt okej, även om det kan bullra lite från hjulen i höga hastigheter.

Billigaste Tiguanerna börjar på cirka 100 000 kronor.

Då får man en bensinare som har gått rätt många mil. Dieslarna är dyrare, men är lite billigare att köra. Dessutom verkar det som om dieselbilarna kommer att behålla sitt andrahandsvärde bättre.

Det är en ganska anspråkslös bil som möter oss inför provkörningen norr om Stockholm. S-Cross sticker inte ut – designen förmedlar snarare vardagsvibbar och lagom, snarare än äventyrlighet. Samma sak på insidan. Här är det mest hårdplast, som i och för sig satts ihop på ett prydligt sätt. En snygg ratt och trevlig instrumentering lyfter intrycket. I baksätet sitter man med bra plats för benen, och sätet går att luta i två vinklar. I skuffen ryms 430 liter – och det är mer än hos många viktiga konkurrenter

Riktigt låg förbrukning

På vägen uppträder bilen säkert med spänstigt chassi och bra styr­känsla. Bensinversionen med steglös CVT-låda är en positiv överraskning. Med lätt gasfot kör vi tio mil på blandade vägar; allt från 50-sträckor till motorväg. Och förbrukningen landar på riktigt låga 4,8 liter/100 kilometer. Enda stora minuset är att den steglösa CVT-lådan effektivt dödar körglädjen med sitt sävliga och tröga uppträdande. Desto bättre är den för dem som uppskattar en låg bensinnota. Den manuella versionen drar faktiskt lite mer.

En annan sak som kapar förbrukningen är fyrhjulsdriften. Eller snarare frånvaron av den samma. Bilens system känner av när alla fyra hjul behövs, och när de inte gör det – på exempelvis en torr asfaltsväg – då driver bilen bara med framhjulen. Fyrhjulssystemet har flera körprogram; däribland för snö och ett låst läge för lite tuffare utmaningar.

Praktisk lagombil

Suzukis säljvinkel är glasklar: Det här ska vara den perfekta småsuven för Sverige, tack vare fyrhjulsdriften som är standard i alla versioner. Prissättningen är förstås viktig – kunderna ska uppleva att de får fyrhjulsdriften ”på köpet”. Bensinversionen, som är att föredra, börjar på 179 900 kronor med manuell växellåda. Då ingår utrustning som klimatanläggning med dubbla zoner, nyckelfritt startsystem, 16-tums lättmetallfälgar med mera. S-Cross är en praktisk och snål lagombil som kommer att nå många som tänker med plånboken.

– Förhoppningen är att nya hastighetskameror leder till att fler lagförs, säger Anders Drugge vid rikspolisstyrelsen i Kiruna med ansvar för att utreda fortkörningsärenden.

I april börjar trafikverket byta ut 700 av de runt 1 100 fartkameror som står längs med vägarna. Upphandlingen är klar och bytet kommer att pågå under tre år. Orsaken till insatsen är att de gamla kamerorna från 2006 börjar uppnå sin tekniska livslängd, säger Eva Lundberg, nationell samordnare vid trafikverket.

– De fungerar fortfarande bra, men vi vill börja byta ut dem nu. Så småningom kommer alla kameror att bytas ut.

Två av tre går fria i dag

Trots att dagens kameror anses fungera utmärkt så går två av tre fartsyndare fria.

– Det kan vara svårt att fastställa vem som kör bilen. Förra året bötfälldes 35 procent av fortkörarna. Dagens kameror är oklanderliga, men när vi får bilder med solblänk, regn och smuts på vindrutan så blir det svårt, säger Anders Drugge.

De nya kamerorna ska kunna ta bättre bilder, säger Eva Lundberg.

– Den tekniska utvecklingen går framåt och då blir det förhoppningsvis även lättare för polisen att utreda fortkörningar.