Den första generationen av den lilla suven Toyota RAV4 dök upp i Sverige 1995. Den andra kom 2000 och hade då fått en längre hjulbas, ett maffigare utseende och ett bättre lastutrymme. Den version som sålde bäst var utrustad med skärmbreddare och kallades för widebody.

RAV4 blev snabbt populär på landsbygden och bland bilköpare som ofta drar släp. Och det är lätt att förstå varför. Det här är en stabil arbetshäst som med en hyfsad markfrigång och fyrhjulsdrift sällan lämnar sina ägare i sticket. RAV4 klarar ofta av att ersätta betydligt större och törstigare suvar. Bra för miljön. Bra för plånboken.

Smidig i stan

Även i stan har RAV4 hittat sin publik. Bilen är lätt att kliva i och ur, den är smidig att manövrera i stan, den ser tuff ut och Toyota har fortfarande ett gott kvalitetsrykte. Om man nu inte tycker sig behöva fyrhjulsdrift så finns här klipp att göra. En och annan bil med endast framhjulsdrift letade sig till Sverige och de bilarna är svårare att sälja på begagnatmarknaden. Därmed blir de billigare. Dessutom är bränsleförbrukningen en smula lägre.

RAV4 ser ut att vara en ganska råbarkad skapelse – och det är den också. Toyota har inte ägnat sig åt speciellt mycket finlir när de byggde bilen. Fokus har varit på att grejerna ska fungera och hålla, vilket de har visat sig göra. Komforten måste man säga är eftersatt, det är inte speciellt skönt att åka i en tio år gammal RAV4. Framför allt inte i det ganska trånga baksätet. Ljudkomforten är inget att hurra över. Men på dåliga och vintriga vägar gör sig den här bilen bättre.

125 hästar

Andra generationen RAV4 finns med en fyrcylindrig bensinmotor på 1,8 liter och 125 hästar, den absolut vanligaste motorn är dock den lite större tvålitersmaskinen på 150 hästkrafter. Och den är trevligare att ha att göra med på alla sätt. För dieselmänniskorna finns en tvålitersmaskin som ska ge 115 hästar.
Trots fin kvalitet så finns det anledning att se upp om man ska köpa en begagnad RAV4.

Det finns många exemplar som har fått slita hårt framför hästsläp och tunga husvagnar. Och om bilen har fått gå mycket som dragbil så kan den ha slitit hårt. Fråga gärna tidigare ägare hur bilen har använts och försök hitta ett exemplar som inte släpat så mycket.

Bilen, en Mercury från 1949, körs av karaktären Craterface i det klassiska dragracet från Grease. Säljaren är en privatperson som hittade den förlorade bilens skal förra året och nu har renoverat den till ett fungerande fordon.

Säljaren tog kontakt med Eddie Paul, som byggde bilen till filmen, för att försäkra sig om att det var rätt bil. Den som köper bilen får med en rad dokument som bekräftar att det verkligen är filmbilen, inklusive ett intyg från Eddie Paul.

Har satt in motor

Under huven har säljaren stoppat in samma V8-motor på 4,2 liter som finns i 1949 års Mercury. Den som köper bilen får också med den skadade kofångaren som träffade Travoltas bil i Grease.

Högsta budet på auktionen är i skrivande stund drygt 150 000 dollar, motsvarande strax över 970 000 kronor. Dock har säljarens reservationspris ännu inte nåtts. Det återstår drygt tre dagar av auktionen.

Alla bilar som är påställda i vägtrafikregistret måste ha en trafikförsäkring från första dagen man äger den, oavsett om bilen används eller inte. Men detta är något som många bilägare uppenbarligen missat.

– Bland annat finns det en missuppfattning vid ägarbyten att man kan köra vidare på den tidigare ägarens försäkring under en period, säger Nina Niska på TFF, Trafikförsäkringsföreningen.

Många är felinformerade

Sen förekommer det även att bilägare tror att de inte behöver ha en trafikförsäkring om bilen är trasig eller står uppställd.

– Om du inte använder bilen och vill slippa betala försäkring är enda sättet att ställa av bilen hos transportstyrelsen, säger Nina Niska.

De höga avgifterna som tas ut av TFF bidrar till att täcka föreningens skadekostnader, detta eftersom TFF betalar de skador som orsakats av oförsäkrade fordon.