Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!
På papperet är kanske inte Suzuki Swift Sport mycket att hurra för. En bil med en fjuttig 1,6-liters bensinmotor på blygsamma 136 hästar och 160 Nm för ju inte tankarna åt de sportigare hållet, direkt. Men man ska titta för mycket på siffror – Swift Sport måste upplevas i verkligheten för att man ska förstå vilken glädjeraket det här är.
Den lilla bilen är mycket lätt att manövrera och verkar trivas med att lunka runt i vardagstrafiken. Modellen fungerar också alldeles utmärkt för lite längre transporter på motorväg, man sitter tillräckligt bekvämt och bullernivåerna är helt klart acceptabla.
Det är dock när man kör Swift Sport lite hårdare som den på allvar skiner upp och kör ifrån de flesta av sina konkurrenter. Bilen är naturligtvis inte byggd för att köras på racerbana, fjädringen är en aning för mjuk och bromsarna inte riktigt dimensionerade för att klara den extrema påfrestningen som några timmars bankörning innebär. Men när vi tar ut femdörrarsversionen av Swift Sport på testbanan Test Track 1 utanför Arlanda är det som att se en liten kalv som för första gången får komma ut från ladugården och möta vårsolen.
Styrningen är direkt och bilen upplevs som välbalanserad och lättkörd. Swift Sport känns lätt, den dansar lekfullt genom tajta kurvor och som förare känner man snabbt förtroende för bilen. Den klena motorn då? Nej, nej – 136 hästar har sällan känts så mycket som just här. Den lilla maskinen låter sig varvas ordentligt och bjuder på både fartkänsla och välljud.
Suzuki Swift Sport säljs bara i en utrustningsnivå – och den är riktigt bra. Här finns bland annat en automatisk klimatanläggning, en stereo med bluetooth (låter rätt okej), elhissar runt om, navigatorm farthållare, sportstolar, läderklädd multifunktionsratt, 17-tumsfälgar och Bi-xenonlampor.
När det gäller säkerheten ser det okej ut, men inte mer. Swift kammade hem fem stjärnor i EuroNcap när den här generationen testades för första gången 2010. Och de viktigaste säkerhetsdetaljerna finns i bilen. ABS med elektronisk bromskraftsfördelning, bromsassistanssystem, ESP, ISOFIX-fästen, krockgardiner fram och bak, säkerhetsbälten som kan justeras i höjdled och diverse krockkuddar. Men system som filassistans och krockvarnare med autobroms finns inte, här finns det konkurrenter som har kommit längre.
När det gäller ekonomin finns det dock få som slår Suzuki Swift Sport på fingrarna. För 169 900 kronor får man en praktisk och välutrustad bil, som man samtidigt kan ha roligt med på en racerbana om man nu är lagd åt det hållet. Dessutom går det att köra bilen någorlunda snålt – i alla fall om man jämför den med riktiga sportbilar. 6,4 liter per tio mils blandad körning ska den dra.
Snacka om prisvärt.
Klicka här för att se våra betyg på Suzuki Swift Sport i tio kategorier.
Klicka här för att läsa alla viktiga fakta om Suzuki Swift Sport.
Passat har varit ett viktigt varumärke för Volkswagen under många år. Den första bilen med det namnet dök upp redan för 40 år sedan och har hängt med sedan dess. Sedan 2010 är Volkswagen i gång och bygger den sjunde generationen av modellen.
Det finns gott om begagnade Passat generation sju till salu, men de är fortfarande rätt dyra. Kan eller vill man inte lägga så mycket pengar på en bil kan generation sex vara ett bra alternativ.
Den här bilen presenterades 2005 på bilsalongen i Genève och dök upp i Sverige senare samma år. Bilarna skiljer sig en hel del från generationen innan. De är för de första större, med bättre innerutrymmen och mer plats för bagage.
Utseendet förändrades ovanligt mycket – Volkswagen brukar vara försiktiga här. Passat generation sex är en bil som sticker ut mer med en helt ny akter och en stor triangelformad grill i fronten.
VW har många gånger hyllats för sina motorer. Och till Passat fanns flera fina alternativ. De vanligaste här i Sverige var den snåla dieseln 2,0 TDI på 140 hästkrafter och bensinaren 2,0 FSI, som bjöd på 150 hästar.
Senare utgick tvålitersbensinaren och ersattes med en 1,8-litersmotor på 160 hästar. Ännu kraftfullare maskiner fanns också, som en tvåliters turbomotor på 200 hästar och en V6:a på 250 hästar.
Många Passatägare är och har varit nöjda med sina bilar. Visst har vissa exemplar drabbats av fel – det finns ännu inga perfekta bilmodeller i världen. Men den sjätte generationen av VW Passat har ett rykte om sig att vara en pålitlig och trygg vagn.
VW Passat är byggd för att vara bra – inte för att väcka några passionerade känslor. Även om den är roligare att köra än sin konkurrent Volvo V70 så är det här inte någon glädjemaskin.
Och inredningen är kanske inte heller den roligaste i klassen. Visst, materialen ger ett gediget intryck och knappar och funktioner är sällsynt logiskt utformade. Men det saknas personlighet, intrycket är en aning sterilt.
Nöjer man sig med en bra och funktionell bil och struntar i att jaga kickar bakom ratten är den sjätte generationen av VW Passat ett utmärkt val.