Mest är det tydligen lite äldre män som ­köper ­sådana för att ha stående i bokhyllan och bara plockas fram vid högtidliga tillfällen. ­Absolut inget som barnbarnen får komma i när­heten av, med andra ord. Men det finns mer att ­botanisera i.

Oavsett om det gäller gengasaggregat ­eller vinylskivor med motorljud så går det att finna det i affären. Stället med allt varje motor­människa vill ha ligger i Stockholm och har en mängd fascinerande saker till både åskådning och försäljning. Vad sägs om en retrosidovagn, eller passar det bättre med några leksaksbilar? Några modellbyggsatser som fortfarande ligger i originalförpackning från det glada 1960-talet?

Möjligheterna är många och det bästa sättet att upptäcka saker man inte ens visste fanns är att ta sig dit och gå på upptäcktsfärd.

Är samlare

Ägarna, som erkänner att de alltid har varit lite av samlare, behövde till slut en större lokal för alla sina skatter.

Ett naturligt steg var att öppna affär och på så sätt visa upp alla sina fynd. Sedan har det rullat på och det har hänt mycket efter inflyttningen 1997, inte minst i hur intresset svängt inom hobbyn.

– Under åren har vi också sett hur kundgrupperna förändras. Nu är det många i tjugoårsåldern som köper vinylskivor. Mest för att omslagen är så mycket roligare än det man får när man streamar musik över datorn, säger Lars Postner, som haft sitt intresse som jobb i många år.

Intressant framtid

Nostalgi i all ära, här är även framtiden högst intressant. Affischer och planscher ­börjar gå åt i rasande tempo, kanske inte från de mest kända popgrupperna utan de som låg snäppet under. Förklaringen är inte så mystisk som det kan verka. Från dessa musikstjärnor finns det nämligen inte så mycket sparat jämfört med de mer välkända.

Ytterligare något som märks tydligt i affären är att de asiatiska köparna blir allt fler, något som inte förvånar ägarna.

– I deras hemländer var det mest bruks­föremål som nöttes ut tills de inte längre fyllde sin funktion, säger Lars Postner.

Just där fyller Nostalgipalatset en lucka. För vi är många som ångrar att vi inte sparade den där originalkartongen ­eller byggsatsen. Den goda nyheten är att någon ­annan har gjort det.

Volvo är långt ifrån ensamma om att ha förstått att det finns en marknad för höjda kombibilar med fyrhjulsdrift. Audi har A6 och A4 Allroad, VW har sin Passat Alltrack, Opel har Insignia Country Tourer och Subaru har Outback, som är en skogsmulleversion av Legacy. Men ingen kommer i närheten av Volvo XC70 i Sverige.

Den första versionen av bilen lanserades 1998. Då hette bilen Volvo V70 Cross Country och fyrhjulsdriften sköttes av en viskokoppling. År 2000 kom generation två, som byggde på den V70-version som kallades ”N”. Bilen hette V70XC under de första åren, men döptes om till XC70 efter lanseringen av den stora suven XC90.

Ersatte system

Viskokopplingen imponerade inte på många. Sy­stemet var inte bara känsligt – det var också plågsamt långsamt. Framhjulen hann spinna rätt ordentligt innan tillräckligt mycket kraft hade distribuerats till bakhjulen. Men 2003 ersattes systemet med en blixtsnabb koppling från Haldex. Och från och med då blev bilen riktigt bra och det är här som det blev intressant med fyrhjulsdrivna bilar från Torslanda.

Hjärtat i XC70 har alltid varit de femcylindriga motorerna från Volvo. Dieseln D5 som från början hade 163 hk har varit storsäljaren, men även bensinaren 2,4T som växte till 2,5T i samband med bytet till Haldexkoppling har varit populära motorer. Nu som begagnat är dieselversionerna de mest eftertraktade och därför lite dyrare att köpa.

Trevlig upplevelse

Att köra en andra generationens XC70 är en trevlig upplevelse. Visst är detta en stor och tung bil med minst lika sävliga vägegenskaper som vanliga Volvo V70, men komforten är riktigt fin. Bland annat tack vare den något längre fjädringsvägen reser man bekvämt i XC70 även på rätt dåliga vägar. Bilarna går också tyst i motorvägsfart. Som dragbil, om man till exempel ska släpa runt på en husvagn, är detta också ett utmärkt bilval.

I och med att den tredje generationen av XC70, som bygger på Volvo V70II, har priserna så klart sjunkit en aning på den gamla generationen. Men ­bilarna är fortfarande dyra. Vill man ha ett ­exemplar av den sista årsmodellen 2007 som gått runt 10 000 mil får man hosta upp 130 000-140 000 kronor. Dock så kan man nog räkna med ett fortsatt högt värde på sin bil, den dagen man säljer den får man tillbaka mycket av pengarna.