Hela mitt mc-liv har jag suttit framåtlutad. Så när jag står och tittar på HD:n före körningen är jag skeptisk. Fötterna framåt. Rakt styre och låg sadel. Kan det funka?

Det gör det. Bara jag kommer över den första konstiga känslan när fötterna ska upp på fotpinnarna så känns körställningen helt okej. Nästa mentala spärr att övervinna är det enormt breda bakdäcket, 240/40R18. Men profilen funkar överraskande bra. Jag måste vara bestämd och visst är det lite stelt i långsamma svängar men efter några kilometer sitter det fint.

Och jag älskar känslan och ljudet från HD:s Twin Cam 110B-motor. Testhojen har effektljuddämpare från Jekill&Hyde. Systemet kan släppas loss med ett tryck på tutan.

Bättre färg

Färgen Amber Whiskey kom förra året och passar Breakout-imagen perfekt, mycket bättre än det dystra svarta som allt för många HD säljs i.

En HD ska köras lugnt och sansat – speciellt i kurvorna – men motorn på 1690 cc och de 130 Nm bjuder in till lite högre farter. Och lite överraskande överlever jag fartvinden trots den upprätta körställningen.

När jag tidigare kört HD har jag klagat på detaljkvaliteten och köregenskaperna. Den är generationen verkar bättre ihopsatt och med en högre kvalitet – även om testhojens högra blinkers hänger lite på trekvart.

Och på tal om blinkers – HD och BMW envisas med att ha en knapp för vardera höger och vänster. Det är inte helt lätt att sköta gas, koppling och blinkers med en hand i tät trafik. Och jag förstår faktiskt inte anledningen – den gamla vippströmbrytaren är bättre på alla sätt.

Har omvärderat HD

Bromshandtaget kräver fortfarande muskler så enfingersgrepp är inte att rekommendera. ABS är i alla fall ett steg framåt och bra att ha när kroppen stelnat till och inte klarar mjuk koordination mellan höger hand och höger fot.

Jag börjar bli gammal – men det är inte bara därför jag omvärderat Harley-Davidson. Softail Breakout har fått mig att inse att det är den här typen av HD jag gillar. Enkelt, snyggt och med ett rakt styre.

Att den är snygg både när den körs och står stilla är ett extra plus. Och jag känner mig snygg i sadeln – bara en sån sak.

Vad tycker du om Renault Zoe?

– Det är en mysig bil! Känslan i bilen är att den är hemtrevlig.

Hur är den att köra?

– Helt okej! Det här är en elbil som känns fransk. Den är mjuk och bekväm men för den sakens skull inte tråkig, utan elmotorn känns tillräckligt pigg.

Många oroar sig för räckvidden när det gäller elbilar, hur är det med Renault Zoe?

– Enligt Renault ska den klara 210 kilometer på en laddning, och det är bäst i klassen! Som vanligt ska man dock ta alla sådana här siffror med en nypa salt. På vintern och med många stopp i stadstrafik klarar den sig nog inte mycket mer än tio mil.

Tycker du att Renault Zoe är ett bra köp?

– Ja, med tanke på att den är ganska billig jämfört med andra elbilar. Från 209 900 kronor är mycket lägre än konkurrenterna, men då ska man tänka på att man betalar från 799 kronor i månaden i batterihyra, och det blir dyrare om man kör bilen mer.

– Å andra sidan kan man också se det som en livstids batterigaranti. Eftersom man hyr batteriet är det Renault som äger det och därmed ansvarar de också för att det är fräscht.

Vem är den här bilen till för?

– För stadsmänniskor som har fattat hur trevligt det är med en elbil. Eller för pendlare som har fem mil till jobbet, då är det här ett ekonomiskt alternativ.

Volvo Cars ökar sin försäljning med 10,5 procent globalt i april i år, visar siffror från företaget. Månaden blir den tionde i rad med ökning för den kinesiskägda personbilstillverkaren. Sammanlagt sålde man 37 256 bilar under april, vilket dock är drygt 10 000 färre än i mars i år.

Tillväxten syns bland annat på den svenska, den kinesiska och den amerikanska marknaden. I Kina märks den största uppgången, med 39,7 procent fler bilar sålda i april.

– Vi har satsat på vårt återförsäljarnät och har precis börjat tillverka lokalt i Kina. Därför tror vi att vi kommer att sälja mer än 80 000 bilar i Kina i år, säger Stefan Elfström, presstalesman för Volvo Cars.

I Sverige ökade försäljningen med 19,6 procent, vilket förklaras med den stora efterfrågan på miljöbilar bland svenska konsumenter, enligt Elfström.

TT

Det är nog många som drömmer sig i väg när de sitter fast i rusningstrafiken. Tänk om bilen bara kunde lyfta och dra i väg genom luften, över alla bilköer?

I framtiden kan den drömmen bli verklighet. Företaget Terrafugia jobbar nämligen på att utveckla en flygande bil – och har kommit en bra bit på väg. Den flygande bilen Transition, som presenterades för ett par år sedan, har dock en prislapp på närmare två miljoner kronor och fungerar mer som ett flygplan än en bil. Bland annat kräver fordonet både landningsbana och en pilot med flyglicens.

Men det finns hopp även för vardagspendlaren. Nu har Terrafugia presenterat uppföljaren TF-X i konceptform – och har helt plötsligt ett fordon som är mer av en flygande bil än ett flygplan som kan köras på väg.

Fem timmar utbildning

Nu behövs inte längre någon landningsbana – tack vare två propellrar som kan fällas upp kan bilen både lyfta och landa nästan lodrätt. Dessutom ska bilen fungera utmärkt med autopilot i luften, vilket innebär att föraren inte behöver någon flylicens – det räcker med fem timmars utbildning. Och om flygbilen skulle haverera i luften kan man vara lugn, eftersom den har en inbyggd fallskärm.

Den fyrsitsiga flygande bilen kan komma upp i hastigheter på 320 kilometer i timmen i luften. Det sitter en elmotor på 600 hästkrafter i var och en av de två propellrarna och flygbilen har även en bensinmotor på 300 hästar som används för att ladda de båda elmotorerna.

Än är det dock ett tag kvar tills vi får se TF-X i trafiken. Enligt Terrafugia kommer utvecklandet av den flygande bilen att ta minst 12 år.

Varför skrev du boken ”MC – så klart”?

– Jag tog själv körkort och började reflektera över vad som saknades i min process. Jag funderade också kring varför jag skjutit på att ta motorcykelkörkort och vad det var som till slut gjorde att det blev av.

Vad kom du fram till?

– Jag tror att en del var att jag saknade någon eller något som inspirerade mig tillräckligt mycket. Det är också en anledning till att jag skrev boken.

Varför ska man ta mc-kort då? Det är ju farligt att köra mc.

– Det sägs att det är 20 gånger farligare att köra mc jämfört med att köra bil. Om man då tycker att det är 20 gånger roligare att köra mc än att köra bil så kan man kanske tycka att det är värt risken. Det här är ett intresse, man kan åka ut en timme och bara njuta. En av dem som kommenterar i min bok säger att det här är ”det roligaste man kan göra med kläderna på”. En tur på en timme kan räcka för att lyfta en tråkig dag. Man får uppleva ljus, natur … man ser mycket mer än man gör när man kör bil eftersom man måste ha en så rörlig blick när man kör motorcykel.

Men är det verkligen värt riskerna?

– Det handlar mycket om frihet. Det är du och din mc. Och det handlar om att ha kontroll över riskerna. Man ser en hund eller någon vid ett övergångsställe. Man tar beslut och hanterar situationerna. Jag jämför det med att spela schack, där man hela tiden måste ha koll på var motståndaren har sina pjäser.

Har du några tips till den som tänker ta mc-körkort?

– Bläddra i min bok kan vara en bra start! De balansövningar som ingår i uppkörningen kan verka löjliga, men att kunna krypköra är viktigt i stadsmiljö. Att träna på de här momenten är viktigt så att man inte för en blackout på uppkörningen. Jag ställde upp petflaskor och gick slalombanan hemma i vardagsrummet. Sambon tyckte att jag var tokig i huvudet.

Något mer?

– När man kör upp är det viktigt att man visar för kontrollören vad du tänker, att du uppfattar riskerna i trafiken. Vrid på huvudet ordentligt och titta på riskerna för att markera.

Ska man gå i körskola eller ska man köra privat, tycker du?

– Om man inte har någon mc-vana sen tidigare kan det vara en bra start att skaffa sig en billig gammal mc och puttra runt på i ett inhägnat område för att få de första grunderna. Det blir billigare än att ta allt på körskola. Sen tycker jag absolut att man ska gå i körskola, och kanske komplettera med att köra privat om man har den möjligheten.

Hur mycket kör du själv nu?

– Det brukar bli en tur en eller två kvällar i veckan. Och så en lite längre tur på fyra fem dagar någon gång per år så att jag ska få leva lite mc-liv också.