Med en son på två år, ett kontorsjobb på pappas företag och en racingkarriär har Linda många bollar i luften att jonglera med. I Clio Cup har hon verkligen gjort ett namn för sig i år, med en fjärdeplats i tabellen och 147 inkörda poäng inför avslutningen på Mantorp.
LISTA: STCC-mästarna vi minns
Poäng i samtliga race
Dessutom var hon enda förare i serien som tagit poäng i samtliga race, innan den snöpliga avåkningen på Solvalla.
– Jag hade ingen lyckad helg överlag. Fick inte riktigt till det. Bilen fungerade inte som jag ville, berättar Linda.
– Jag är jättenöjd med att ha tagit poäng i alla race utom ett. Det får man se som en styrka jag har. Poäng är alltid poäng, så det är jättebra att ta några poäng istället för inga alls.
Håller du med om att du haft en väldigt bra säsong?
– Ja, det gör jag. Förutom på Solvalla kanske, säger hon.
– Men i övrigt så är jag nöjd med det här året, absolut.
Hur var förväntningarna inför säsongen?
– Innan säsongen så var målet topp fem, men i första racet så kunde jag ju hänga på de andra riktigt bra och jag kände att jag hade farten i mig. Efter pallplatsen i andra racet så ändrades målsättningen till topp tre istället.
En placering i totalen som hon höll länge, innan Janne Gustavsson nu ser ut att ha lagt beslag på den.
”Just nu är inget bestämt”
Nu är många nyfikna på vad Linda tänker göra nästkommande år, men hon är inte den som avslöjar något i förväg.
– Vi håller på att suga på den karamellen. Vi får se vad som händer nästa år, just nu är inget bestämt. Möjligtvis ska vi testa någonting annat här i slutet av säsongen, köra utomlands eller om vi ska vara kvar här. Någonting blir det i alla fall, säger hon hemlighetsfullt.
LISTA: STCC-mästarna vi minns
Jobb, barn och racing
Utanför racingen har Linda mycket att stå i, men enligt henne själv har det inte varit några problem att kombinera det med racingen det här året.
– Jag har en son som är två år gammal. Elias heter han, en liten gansgter, säger hon och skrattar.
– Så det kan bli lite problem med att sova på nätterna, annars har det gått jättebra. Han är mycket med min kusin som är ”nannyn” då, säger hon med ett leende.
– Sen jobbar jag också, med ekonomi, bokföring och så på min pappas företag. Jag har också börjat styrketräna en del. Men med barn så kan jag inte fokusera på racingen helt och hållet som vissa andra kan. Men det har inte varit några problem alls, nu börjar han bli så stor att jag inte behöver vara med honom hela tiden som i början.
Nu väntar den sista tävlingshelgen för året i Clio Cup, men håll utkik på den 25-årige racingmamman.
Hon är definitivt att räkna med i framtiden.
Vem vet, kanske är hon nästa kvinnliga förare i STCC?
