Redan som ung föll han för den fräcka designen, men det skulle dröja länge innan han själv blev ägare till en GT. När han fick se det här exemplaret på nätet slog han till på stört.
– Det är extra kul att den är vit, här i Sverige var de ofta röda, säger han när han rullar ut bilen ur garaget.
Ur de dubbla piporna i aktern mullrar det respektingivande vilket gör att många tror att det här är en riktig racer, men i själva verket är Opel GT i stort sett en standardvagn med ett läckert skal.
Under den senaste sommaren har den rullat 100 mil och det är en körsträcka som han tycker är alldeles lagom. Veteranbilar ska användas, det tycker jag är viktigt. Men jag tar aldrig ut den när den regnar, där går min gräns.
Totalrenoverades 1983
De första åren levde den av allt att döma ett hårt liv eftersom den totalrenoverades 1983. Då passade den förre ägaren på att ersätta standardmotorn som var på 1,9 liter med en ny utbytesmotor på 2,0 liter. Underredet tectylbehandlades samtidigt som hela bilen lackades om. Motorn fick en separat oljekylare medan tändsystemet byttes ut mot ett elektroniskt.
Det var en typisk 80-talsrenovering som blev riktigt lyckad.
Tyvärr valde man att lacka den i Opels kulör polarvit, som ny var just den här bilen alpinvit. Men det kanske är en marginell skillnad, säger Christer Grindhage som inte haft några större problem med bilen.
Glider runt till 70-talsmusik
Förutom att ha sett över bromsarna och bytt spindelleder samt länkarmsbussningar har han rengjort en del smådetaljer från rostskyddsbehandlingen.
annars har det mesta handlat om att glida runt till tonerna av tidig 70-talsmusik.
En gång blev jag faktiskt stoppad av en äldre herre. Han ställde sig mitt i vägen och viftade med armarna. Först trodde jag att något lossnat på min bil, men sen visade det sig att han ville säga att han ägde en likadan. Sånt händer aldrig när jag kör med min vardagsbil, en Volvo V70.
