När biltillverkare släpper till sina nya modeller för testkörning brukar det ske på fina vägar i södra Europa. Det är viktigt att vägarna plockar fram det allra bästa i bilen och att asfalten är tyst och fin.
Inga tjälskador eller spårig asfalt ska få påverka vad vi tycker och tänker om bilen.
Men när Ford visar sin uppdaterade suv Kuga är det precis tvärtom. Fords projektledare berättar att de hade två alternativ när de funderade på testväg:
1) att köra från Lissabon till Aten.
2) att köra från Aten till Nordkap.
Fjädringen får visa vad den kan
Det blev alternativ två och med delsträckor genom östra Europa och norrut via de baltiska länderna, Finland och så målgång i norra Norge. Vägarna är så långt ifrån tillrättalagda som det bara går och det visar vilket förtroende Ford har för nya Kuga.
Min teststräcka är mellan Riga och Tallinn.
Det är nysnö, moddigt, stökigt på vägarna med många långtradare och speciellt i Riga väldigt dålig asfalt.
Fjädringen på Kuga får verkligen visa vad den kan och när asfalten är som sämst är det både stötigt och lite mjukt. Märkligt? Ja, det är stötigt i hålorna men lite gungigt när det är mjukare ojämnheter.
Och kanske är det här ett resultat av det problem som alla biltillverkare ställs inför när de ska bygga en bilmodell för alla världens marknader. Grunden måste vara så generell som möjligt för att kunna anpassa bilen till de tre stora Europa, USA och Kina. En Kuga i USA upplevs inte alls likadant som en Kuga i Kina eller Europa.
Lyckats bättre än med större Edge
Fjädring, växellåda, gasrespons, broms och styrning – allt måste anpassas till respektive marknads kunder. Och inte sällan blir det inte de bästa kompromisserna.
Ford är i grunden ett amerikanskt företag och det blir så att det är det amerikanska sättet som blir dominerande med justeringar till Europa. Inte tvärtom som det är med en bil från till exempel Volvo eller Volkswagen.
Med Kuga har ändå Ford lyckats bättre än med storasyskonet Edge. Kuga är kvick i styrningen och har en mycket bra gasrespons. Jag kör Vignale med en sexstegad dubbelkopplingsautomat – det vill Europa ha medan USA nöjer sig med en vanlig automat.
Fords ingenjörer skvallrar om att dubbelkopplingslådan kan bli för dyr på sikt och prioriteras bort. Det blir en anpassning som inte kommer att göras när vinstmarginalen per bil måste behållas.
Och varför inte? Jag testar också den vanliga växellådan och vid snäll körning utan snabba växlingar fungerar den lådan mycket bra tillsammans med 1,5-litersbensinaren.
Ford väljer också att renodla modellprogrammet med automatlådor och fyrhjulsdrift i ett paket och manuell låda och framhjulsdrift i ett annat.
Tyst och fin i kupén
Komforten var bra redan i utgående Kuga och trots att vi som sagt kör på besvärliga vägar och med vinterdäck är det mycket lite väg- och motorljud i kupén.
Stolarna är bekväma med långa sitsar. I Vignale – med samma stol men annan stoppning och klädsel – sitter jag mycket bra, även i baksätet.
Insteget bak är bra trots en relativt kort dörr och inte så stor plats för fötterna. Sidorutorna bak är små vilket kan ställa till det för familjer med små barn som precis växt ur sittkudden.
Ford har utvecklat en egen fyrhjulsdrift som sitter på fler och fler av modellerna. I snömodden på landsvägen mellan Riga och Tallinn är det väldigt stabilt och inte en enda gång överraskar bilen mig med att tappa fästet. Sånt är viktigt för en svensk vardagsbil. Och jag börjar på riktigt förstå varför Ford valde att låta oss testa Kuga under riktigt besvärliga förhållanden. De vet att den klarar det.
3 Konkurrenter – läs testerna här:
Nissan Qashqai
Mazda CX-5
Kia Sportage
