Mercedes CLK GTR utvecklades för att tävla i Le Mans 24-timmarslopp under sent 90-tal. 

Vid sidan av racingfordonen byggdes även 25 fullt väglagliga exemplar, som såldes för motsvarande 14 miljoner kronor. Det gjorde den till världens dyraste bil, men när den nu går under klubban hos tyska försäljaren Autohaus har värdet ökat med tio miljoner. 

Extremt snabb för sin tid

Bilen som är till salu har bara gått 290 mil och ser ut att vara i nyskick. 

Det är tydligt att modellen är utvecklad för banracing, med ett strömlinjeformat utseende och för sin tid extrema prestanda. Under huven sitter en V12:a på 6,9 liter som producerar 604 hästkrafter och ett vridmoment på 775 newtonmeter som överförs till bakhjulen.

Toppfarten ligger på 344 klimeter i timmen, medan 0-100 går på 3,8 sekunder. Det är klart jämförbart med flera av dagens supersportbilar. 

LÄS MER: Mercas nya extrembil – GT-vagn med 816 hk 

Dyrare än nya monstret

På bilsalongen i Frankfurt ska Mercedes visa upp den Project One, som tillverkaren menar blir det närmaste man kommer en formel 1-bil för gatan.

Den extrema modellen ryktas få 1 020 hästkrafter och kosta över 20 miljoner kronor. Den blir därmed billigare än vad den klassiska föregångaren nu säljs för. 

Project One ska tillverkas i 275 exemplar och Mercedes går just nu igenom de cirka 1 000 intresseanmälningarna från personer som vill köpa bilen. I gallringen kommer tillverkaren att välja ut personer som väntas använda bilarna för sådana som planerar att ställa den i ett garage för att låta värdet växa. 

LÄS MER: Porsche 911 Carrera körd 1 mil – säljs för 22 miljoner kronor 

När jag växte upp och tog körkort som snackade alla om hur snabbt det gick på tyska motorvägar. Och när jag själv började köra utomlands – då mest med motorcykel – kunde jag själv se och känna hur snabbt det gick i ytterfilen. Det blåste bara till när det dundrade förbi en stor BMW, Mercedes eller Audi. Jag minns att jag tittade mer bakåt än framåt.

I går var jag ute på Autobahn i en stor fet Cadillac och nådde uppåt 200 km/tim på någon sträcka. Ändå blev jag omkörd. Och ändå kändes det aldrig lika osäkert som det kan göra på svenska motorvägar.

Visst, det är ofta tre rejäla filer och en vägren på det. Och visst håller sig lastbilar och husvagnar oftast allra längst till höger. Men det finns också en annan disciplin och även en annan hänsyn. Det hände att det svängde ut en skåpbil i snabbfilen men BMW:arna, Audisarna och Mercorna bromsade lugnt in och väntade.

När jag häromveckan skrev om den galna regeln om att vi ska plocka av dubbdäcken redan den 15 april fick jag många mejl från er läsare. Samma sak när vi avslöjade Folksams nya forskningsrapport som sa att det är farligare med fyrhjulsdrift på snö och is. Många som hörde av sig påpekade att det alltid är förarens ansvar, att det är för många som inte kan köra bil eller som tror att det bara är att gasa för att det sitter dubbdäck på bilen, eller för att den är fyrhjulsdriven.

Brevskrivarna menade helt korrekt att vi är alldeles för dåliga på att anpassa farten. Det visar också undersökningen om hur vi klarar att hålla hastighetsgränserna. Vi kör för fort där det är som viktigast att sköta sig – på de långsamma vägarna. Men vi är bättre på de vägar där det faktiskt inte alltid betyder så mycket att köra ett par km/tim snabbare, på de snabbaste vägarna.

Vi kör helt enkelt lika fort överallt, oavsett väglag, däck, hastighetsbegränsning och förhållande.

Det är såklart alldeles för dåligt.

Och ska vi ens ha en minsta möjlighet att sänka olyckstalen ytterligare och komma i närheten av Nollvisionen så behöver vi vässa förarkunskaperna ute på vägarna. Vi har många förare där ute som inte har en aning om hur en modern bil ska köras och vad bilen gör eller inte gör i en svår situation. Och vi har alldeles för många som inte har en aning om däckens betydelse.

Att vi dessutom läser att barn och ungdomar slutat att cykla i trafiken betyder det att framtidens bilförare har ännu mindre kunskap och förståelse om hur trafiken fungerar i praktiken.

Om vi nu ska införa allmän värnplikt så är det lika bra att fylla på med allmän trafikutbildning i skolan och allmän fortbildning för alla som har körkort.