Verkstads- och bildelskoncernen Mekonomen har på många sätt varit i framkant i sin bransch. De var tidigt ute med att samla på sig verkstäder och butiker och bygga räckvidd. De var jämfört med andra i branschen tidigt på det digitala spåret och de gör allt för att locka till sig de nya kunderna.
Ni har säkert sett hur Mekonomen-kvinnan i reklamen har ett väldigt behagligt och enkelt billiv. Och det rimmar väldigt väl med företagets strategi. Mekonomen ska vara min bästa bilkompis.
Men.
Det är en sak att visa en fin fasad i en reklamfilm. En helt annan att leverera rätt produkt i alla led.
Jag har de senaste åren – under hela Mekonomen-kvinnans livstid – besökt olika Mekonomen-butiker och verkstäder. Och det är nu det inte stämmer. Det finns adresser och områden där Mekonomen satt upp fina skyltar som Mekonomen-kvinnan aldrig skulle besöka.
LÄS MER: Berggren: Okunniga förare är ett hot mot Nollvisionen
”Samma gamla jargong”
Vid flera butiker och verkstäder är det samma gamla manliga jargong och miljö som det alltid varit i verkstäder och butiker. Jag har klämt och känt på isskrapor, rattmuffar, färgburkar, navkapslar, verktygslådor och trassel så länge jag kan minnas. Jag kan än i dag minnas lukten från bilbatteributiken i ett källargarage i Karlskoga. Hur kön slingrade sig långt bort från garaget där en äldre man kunde på något underligt sätt ställa tändningen på gamla bilar så att de gick både bättre och snålare.
Och inget har hänt.
Det är, jag lovar, inte en miljö där Mekonomen-kvinnan känner sig hemma. Och det förvånar mig att inte Mekonomen eller något annat företag vill ta en renare, tydligare och modernare position.
LÄS MER: Berggren: Helt fel att förbjuda mobilen i bilen
Som en scen i ”Macken”
Jag måste kunna besöka en verkstad, en däckverkstad eller en reservdelsbutik utan att känna att jag befinner mig i en scen i klassiska ”Macken”, hur trevligt det än skulle kunna vara.
Det går att föra samma resonemang runt biltillverkarnas avancerade reklamfilmer där så gott som alla vänder sig till 35-åringar som klättrar i berg trots att vi vet att de som köper bilarna är minst 55 år, har lite för stor mage, lite svårt att komma in i bilen och aldrig ägt vare sig surfbräda eller klätterhakar.
Även här undrar jag då och då hur pr- och mediabyråer som gör de här filmerna tänker. Visst drömmer vi alla om att vara 35 år igen men räcker det verkligen? Behövs det ingen som helst trovärdighet eller igenkänning?