Om vi för tio år sedan hade påstått att en framtida sportbil från BMW får en trecylindrig turbomotor och en framhjulsdriven elmotor lär ingen ha trott oss, inte ens vi själva.

Tyst och bekvämt glider vi ut på Milanos gator. Elmotorn som driver på framhjulen är densamma som i lillebror i3, men förvånande nog i nedtrimmad version – 131 hästkrafter, jämfört med i3:s 170. För att hänga med i tempot på motorvägarna växlar vi till hybridläget som ger ömsom eldrift, ömsom bensindrift från den trecylindriga 1,5-litersmotorn på 231 hästkrafter.

362 hästar

Maximal kraft finns i sportläget, då arbetar bensinmotorn konstant för att hålla batterinivån tillräckligt hög för att alltid kunna leverera maximala 362 hästkrafter. Trots allt uteblir den där sportbilsexplosiva accelerationen. Snart märker jag att BMW i8 inte är den sportbilen jag trodde. Det är ingen Porsche 911-utmanare utan är snarare en snabb laddhybrid gjord för Kaliforniens strandpromenader.

Körkänslan är godkänd, bilen känns lätt och det vridstyva chassit hanterar kurvorna väl, men styrningen saknar skärpa och bromsarna ger en tveksam känsla för att vara en bil av denna kaliber. Utseendet är däremot toppklass, för oavsett var vi kommer vrids nackar ur led – samtidigt som vi i kupén gärna varvar trepipen för välsjungande ettrig sång.

Övertydligt ljud

Känslan förtas när motorljudsförstärkningen blir så övertydlig att det skorrar ur högtalarna vid 5 000 varv per minut. Plötsligt gick motorljudet från coolt till dåligt.

I enbart elektriskt läge kan batteriet med 7,1 kWh ta i8 upp till 37 kilometer, men i maximalt 120 km/h. Laddas gör det till 80 procent på cirka två timmar i ett 16A-uttag.