I dag är det sonen till verkstadsägaren som tagit hand om nycklarna och han förvaltar ­arvegodset väl. För även om ­bilen hittills rullat närmare 15 000 mil ser den ut att ha kommit direkt från ­fabriken.

– Den är Tectylbehandlad regelbundet sedan den var ny och det har räddat den från rosten, konstaterar Sven-Erik Svensson när vi tar en tur med den granadaröda klenoden.

Folk vänder sig om och ­tittar med stora leenden efter den ­numera så ovanliga ­modellen, och vid ett stopp kommer till och med en äldre man fram och undrar om det verkligen är 66:a.

– Och ja, det är det. Men farsan bytte ut den havererade motorn så fort han tagit över ­bilen. Under huven sitter en 1900-­motor från 1971, det är det enda avsteget från original. ­Motorerna från 1966 hade usel kvalitet och tappade gärna oljetrycket, vilket orsakade ­motorraset för den förste ägaren.

För 20 år sedan funderade Sven-Erik Svensson på att sälja bilen, som han fått ta över ­efter sin far. Men eftersom den var i så gott skick tänkte han bara se över den lite en sista gång.

– Jag gillar att meka och såg det är som ett litet hobbyprojekt. Det fanns lite rost i skärmarna samtidigt som utbytesmotorn behövdes ses över. Men annars var det inga stora reparationer som väntade.

Men det som var tänkt att bli ett litet renoveringsprojekt växte snart i omfattning. Skärmarna byttes ut liksom ena dörren innan bilen fick en ny lack.

Samtidigt fixade han nya stötfångare bak som kromades med gott resultat, vilket gjorde att han gav sig i kast med navkapslarna.
– Jag passade även på att renovera motorn, bland annat fick den ny vevaxel, kylare samt värmepaket. Och så bytte jag ut Solexförgasaren mot en Weber som fungerar bättre med den här motorn, säger han och tillägger att när han ändå var i gång blev det även en ny koppling och bromsar.

När arbetet var klart hade han en fantastiskt fin veteranbil.

– Och då kunde jag så klart inte sälja den.