Den lilla V4-motorn vaknar till liv med ett rytande för att omedelbart gå ned på en mullrande tomgång som lägger sig som en ljudmatta i garaget. Lars Karmlid kör varsamt ut den vita bilen som alldeles för sällan får komma ut på vägarna.

– Det brukar inte bli mer än tjugo mil per år. Jag sparar den till sommarens utställningar, säger han med ett stort leende när han med stor möda tar sig ur den extremt låga bilen som inte är byggd för långa svenskar.

Kärlek direkt

Bilen hittade han redan 1997 efter att ha lusläst bilannonser i flera år, och han beskriver det som kärlek vid första ögonkastet.

– Den var i ett väl renoverat originalskick. De enda avstegen var att ägaren satt på ett maffigare avgassystem från Simons samt andra fälgar och ratt. Eftersom jag fick med originaltillbehören var det inte mycket att tveka om, jag slog till direkt, säger han och tillägger att han tänker behålla bilen i det lätt modifierade skicket.

Tagit hem priser

Beslutet har visat sig vara ett lyckokast och gjort att han kammat hem en hel del priser, bland annat utsågs den till tredje bästa Saab vid Vallåkraträffen 1998.

– Publiken gillade vad de såg, och jag håller med dem. En veteranbil behöver inte vara original till hundra procent. Om den dessutom blir trevligare att köra är det helt okej att göra små modifieringar.

Ovanlig bil

Att äga en Sonett innebär flera fördelar. Den kanske mest uppenbara är att det är enkelt att hitta reservdelar, mekaniken är i stort sett densamma som i Saabs standardvagnar. Men sen finns det även en mer lustfylld aspekt på ägandet, nämligen att bilen är så pass ovanlig.

– Jag har aldrig mött en likadan bil på vägen, säger Lars Karmlid som konstaterar att de tre modellerna av Saab Sonett tillverkades i sammanlagt 10 000 exemplar. Av dessa finns bara 350 kvar i Sverige.

Exporterades

Här användes de främst för att locka in kunder i bilhallen. De som slog till på en ny Saab kom ofta ut med ett köpekontrakt på en betydligt billigare Saab 95 eller 96.

– De flesta Sonetter gick på export till USA, där den ansågs vara en exklusiv sportvagn på 60-talet. Men sen tror jag även att många rostade bort. I likhet med vanliga Saab 96 var ju rostskyddet inte det bästa. Framförallt golven och hjulhusen är speciellt utsatta.