Sedan lanseringen av Prius 1997 har Toyota sålt mer än fyra miljoner hybrider. Tekniken är alltså minst sagt väl beprövad och drivlinan har visat sig vara Toyotas mest felfria. Att bilarna är enastående driftsäkra har inte minst visat sig när de använts som taxi. De här bilarna bara går och går!

En begagnad Prius av den andra generationen, som kom 2003, är ett vettigt på många sätt. Både snyggare och snålare än föregångaren. Och kvalitetskänslan är betydligt bättre. Testbilen som är byggd 2006 har drygt 10 000 mil på mätaren. Och trots ålder och mil upplevs den nästan som ny. Batteriet har kraft. Alla funktioner i bilen funkar. Inredningen har inte börjat knarra eller ge ifrån sig andra missljud.

Svår att få till siffrorna

En Prius köper man kanske för att man vill ha en snål och miljövänlig bil. Enligt Toyota ska man kunna köra en andra generationens Prius på 4,3 liter per tio mils blandad körning. Riktigt så fina siffror är nog svårt att få till i verkligheten, drygt en halvliter får man nog räkna med även om man skulle köra riktigt försiktigt. Och kör man ofta motorväg kommer man att bli besviken på förbrukningen – här är inte Prius ett speciellt bra miljöval. Det är i låga farter i stan som Prius kommer till sin rätt och långpendlaren gör bäst i att satsa på en diesel.

Prius är en enkel bil att hantera, det kan vara en av hemligheterna bakom försäljningsframgångarna. Att det döljer sig en hybrid under plåten behöver man som förare inte bry sig om. Det är bara att trycka på startknappen, lägga i växeln på automatlådan och köra som med vilken vanlig bil som helst.

Det är dock inte så roligt att köra Prius. Bilen är slö, den 77 hästar starka bensinmotorn får visserligen hjälp av en elmotor – men man får gasa ordentligt för att komma upp i fart. Och styrningen är en av de minst inspirerande som finns. Komforten är dock rätt fin, Prius upplevs som lugn och trygg. Och man sitter hyfsat på alla platser i bilen. Lastvolymen är okej och tack vare den stora bakluckan är bilen förhållandevis lättlastad.