Ni kanske har läst några av mina rapporter från de tappra försöken att leka racerförare. Jag har tävlat i Clio Cup i enstaka lopp under totalt tre säsonger, 2012, 2013 och i somras 2014.

Det har varit väldigt, väldigt roligt. Och lärorikt. Jag är en betydligt bättre bilförare i dag jämfört med jag vare före jag tog racinglicens och fick möjlighet att tävla på riktigt, och inte bara i diverse skojtävlingar eller bantester.

Svårast under de här åren har det varit att lära sig att bromsa effektivt. Jag har heller aldrig vänsterbromsat och jag har envisats med att använda koppling under nedväxlingar (jag vet, det är korkat).

Riktiga racingbromsar

Men allt det där blir enklare i den nya Clion. Fjärde generationen av Clio har riktiga racingbromsar som fungerar helt annarolunda jämfört med på den gamla bilen. Här gäller det att trycka hårt och precist från början och bromspedalen har ett jämnt och kompakt motstånd, den är betydligt hårdare än på den förra bilen som hade mer personbilslika bromsar.

Paddlar till sekventiella växellådan

Nytt är också att den sexstegade sekventiella växellådan sköts med hjälp av paddlar på ratten och inte som tidigare en växelspak. Även det här gör att växlingarna går smidare. Jag växlar upp på höger paddel och följdaktligen ner på den vänstra.

Och på något underligt sätt blir det aldrig aktuellt att koppla. Hjärnan registrerar redan från början att paddlarna signalerar någon form av automatlåda.

Med effektivare och bättre bromsar och en smidigare växellåda tror jag att inbromsning och ingång i kurvorna blir det stora skillnaden mellan den nya och den gamla bilen.

Under huven finns en fyrcylindrig turbomotor som ger cirka 220 hästkrafter. Chassit är också starkare, bland annat på grund av att skyddsburen byggts in från början i bilen.

Kaxigare ljud

Det är regnigt och blött på Gelleråsbanan när jag testkör den nya Clion och hittills har ingen gjort en regelrätt jämförelse mellan de båda Clio-bilarna. Men det påstås att den nya banan är en och en halv till tre sekunder snabbare än den gamla. Med den kortare tiden på banor som Gellleråsen och den längre på snabbare banor som Anderstorp.

Den nya bilen har också lite kaxigare ljud, vilket inte är helt oviktigt.

Jag njuter av testturen på Gelleråsen och inser att jag måste jobba för att kunna få tävla även 2015.