Jag har testkört många bilar med så kallad autopilot och filkörningsassistenter och imponerats av hur nära vi kommit helt självkörande bilar. Jag gillar ny teknik och en del av ljusningen med bilbranschen är precis såna här innovationer.
Det är häftigt att släppa ratten i 180 km/tim och se hur bilen med små rörelser kan parera och köra själv.
På en testbana kan det här vara oerhört fascinerande övningar där bilen bromsar själv, hårt och effektivt, från väldigt höga farter.
Men ute i den vanliga vardagstrafiken kan det bli farligt – precis som incidenten här ovan beskriver.
Ska vi vara helt ärliga är det många tekniska finesser som har tydliga nackdelar och det finns en fara i att gå allt för snabbt fram. Tekniken i de moderna bilarna börjar bli så avancerad att bilförarna inte hänger med, eller använder tekniken helt fel.
”Framstår som att bilen ser alla faror”
Filkörningsassistenten är bara ett exempel på där vissa förare kan gå över gränsen.
Kombinationen människa-bil-trafik fungerar långt ifrån perfekt och det är fel att skapa system som får förare att tro att bilen är bättre än vad den är.
Biltillverkarna tjatar om att det fortfarande är föraren som har det yttersta ansvaret och att de nya systemen bara är en hjälp. Ändå marknadsförs tekniken med förare som läser tidningen medan filkörningsassistenten kör bilen. Ändå framstår det i reklamfilmerna som att bilen bromsar själv för allt och ser alla faror.
Så är det inte – verkligen inte. Långt, långt därifrån. Det visar flera av de tester jag själv gjort.
”På vilket sätt blir jag hjälpt av assistenten?”
Och helt ärligt – om jag ska hålla i ratten, på vilket sätt hjälper då filkörningsassistenten mig när den gör styrningen helt omöjlig att hantera?
Jag själv en del av problemet då jag då och då lockats att framhäva den nya tekniken som bättre än vad den är.
Istället behöver vi alla – vi som testar och de som tillverkarna som bygger bilarna – att vara helt ärliga med vad tekniken verkligen kan och på vilket sätt den ska användas.