Sommaren 1998 skrev jag ett stort dokument om Ronnie Petersons liv och karriär. Jag intervjuade många personer som stod Ronnie nära och jag besökte olycksbanan Monza. Jag läste böcker och sammanställde resultat.

Allt publicerades i fem dagar över totalt 14 sidor i Expressen. Det är och var en av tidningens mest omfattande publiceringar.

När jag bänkade mig på biograf Rigoletto för att se filmen om Ronnie – F1-föraren som blivit en ikon – hade jag en del förkunskaper. Jag visste vad som skulle hända Ronnies vän Francois Cevert, hur det skulle gå för Niki Lauda i den hemska kraschen på Nürburgring och jag visste en del om hur familjen Peterson levde med Ronnies med- och motgångar.

Ändå kom tårarna. Jag berördes i grunden av att se dottern Nina Peterson ta emot det som hon själv så träffande kallade ”ett familjealbum fast på film”. Och det var så skakande verkligt och nära att få se förarna och mekanikernas reaktioner i depån när det som inte fick hända hände.

Ronnie Peterson var vän med alla

Superswede bjöd på många för mig helt nya bilder, som när Ronnie missade segern på Anderstorp efter en punktering, när han ropade efter sin älskade Barbro efter sin första vinst i F1, hur nära förarna stod varanda och – såklart – de väldigt dramatiska bilderna från Ronnies krasch på Monza och på Laudas och Ceverts krascher.

Hur farligt det var att tävla i formel 1 på den tiden var väldigt påtagligt i filmen. Men som dagens F1-svensk Marcus Ericsson sa när vi snackade om filmen efteråt: jag hade lätt tävlat även på den tiden också.

Superswede är en hyllning till idrottsmannen Ronnie Peterson, till förarvännen Ronnie Peterson och till pappan Ronnie Peterson.

Därför förstår jag varför vissa saker lämnades utanför. Som till exempel omständigheterna runt Barbros tragiska bortgång. Vi fick inte heller veta så mycket om utredningen av Monza-olyckan, Ronnies påstådda kontrakt för 1979 med McLaren eller vad Ronnie gjorde för andra svenska racingtalanger under sin tid i världseliten.

Jämför inte Superswede med Senna-filmen

Det är lite orättvist att jämföra Superswede med till exempel dokumentären om Ayrton Senna. Många personer som haft mycket att berätta om Ronnie finns inte med oss längre, som teamchefen i Lotus Colin Chapman, Barbro, managern Staffan Svenby och F1-läkaren Sid Watkins, Några av de närmaste har också avböjt att vara med i projektet.

Att filmen kom till ska vi framför allt tacka dottern Nina, Ronnies bror Tommy och vännen Eje Elgh för. Utan de tre hade vi inte kommit så nära racerföraren och personen Ronnie Peterson.

Ni som vill läsa mitt dokument om Ronnie Peterson hittar de olika delarna här nedan. Jag vill bara påpeka att materialet stukats en aning i sin form efter flera kopieringar mellan olika tekniska plattformar och publiceringssystem. Här finns skakande berättelser från bland andra Reine Wisell och Ronnies manager Staffan Svenby och här finns några saker med som filmen Superswede inte berättade om. Vi får också veta vad F1-läkaren Sid Watkins ansåg om Monza-olyckan och Ronnies behandling på sjukhuset i Italien.

Mina mingelintervjuer med några av gästerna vid måndagens galapremiär hittar ni på Allt om bilars facebook-sida.

Del 1 – Bakas till F1-förare 

Del 2 – Kontraktet, Monza och begravningen 

Del 3 – Rättegången mot Patrese 

Del 4 – Ronnie Peterson år-för-år 

Del 5 – Ronnies alla F1-lopp 

Del 6 – Ronnie var den störste