Hela mitt mc-liv har jag suttit framåtlutad. Så när jag står och tittar på HD:n före körningen är jag skeptisk. Fötterna framåt. Rakt styre och låg sadel. Kan det funka?
Det gör det. Bara jag kommer över den första konstiga känslan när fötterna ska upp på fotpinnarna så känns körställningen helt okej. Nästa mentala spärr att övervinna är det enormt breda bakdäcket, 240/40R18. Men profilen funkar överraskande bra. Jag måste vara bestämd och visst är det lite stelt i långsamma svängar men efter några kilometer sitter det fint.
Och jag älskar känslan och ljudet från HD:s Twin Cam 110B-motor. Testhojen har effektljuddämpare från Jekill&Hyde. Systemet kan släppas loss med ett tryck på tutan.
Bättre färg
Färgen Amber Whiskey kom förra året och passar Breakout-imagen perfekt, mycket bättre än det dystra svarta som allt för många HD säljs i.
En HD ska köras lugnt och sansat – speciellt i kurvorna – men motorn på 1690 cc och de 130 Nm bjuder in till lite högre farter. Och lite överraskande överlever jag fartvinden trots den upprätta körställningen.
När jag tidigare kört HD har jag klagat på detaljkvaliteten och köregenskaperna. Den är generationen verkar bättre ihopsatt och med en högre kvalitet – även om testhojens högra blinkers hänger lite på trekvart.
Och på tal om blinkers – HD och BMW envisas med att ha en knapp för vardera höger och vänster. Det är inte helt lätt att sköta gas, koppling och blinkers med en hand i tät trafik. Och jag förstår faktiskt inte anledningen – den gamla vippströmbrytaren är bättre på alla sätt.
Har omvärderat HD
Bromshandtaget kräver fortfarande muskler så enfingersgrepp är inte att rekommendera. ABS är i alla fall ett steg framåt och bra att ha när kroppen stelnat till och inte klarar mjuk koordination mellan höger hand och höger fot.
Jag börjar bli gammal – men det är inte bara därför jag omvärderat Harley-Davidson. Softail Breakout har fått mig att inse att det är den här typen av HD jag gillar. Enkelt, snyggt och med ett rakt styre.
Att den är snygg både när den körs och står stilla är ett extra plus. Och jag känner mig snygg i sadeln – bara en sån sak.