Det är typiskt svenskt att högertrafikomläggningen för 50 år sedan – den 3 september 1967 – var en Europaanpassning och ett slag för trafiksäkerheten. Frågan hade debatterats länge – i praktiken till och från sedan 1718 då vi skulle köra till höger och 1734 då det svängde till vänstertrafik igen.
Men till slut böjde vi oss för majoriteten i Europa och för det faktum att de flesta bilar som importerades till Sverige var vänsterstyrda. Sitter du till vänster i bilen är det säkrare att hålla till höger – och därmed ha bra sikt mer eller mindre mitt i vägbanan och vid omkörningar.
Och det var kanske i grevens tid vi ställde om till högertrafik. Kostnaderna utreddes flera gånger mellan 1927 och 1955 och att ställa om i dag hade varit mer eller mindre en omöjlighet.
Jag var två och ett halvt år när mina föräldrar svängde över på höger sidan med sin stora raggarbil och jag minns inget av själva dagen. Däremot minns jag H-klistermärkena och kampanjsången ”Håll till höger Svensson” som måste ha spelats långt efter den 3 september 1967.
Dramatisk folkomröstning
Bakom beslutet om högertrafik finns en dramatisk folkomröstning 1955 som vänstersidan vann med förkrossande 82,9 mot 15,5 procent. Vänster hade mobiliserat lokala föreningar och förbund medan höger hade de etablerade politikerna och stora bil- och motorförbunden.
Statsminister Tage Erlander slog fast att folkomröstningen bara varit rådgivande och 1963 löstes så den infekterade frågan med att riksdagens båda kamrar röstade för en omställning till högertrafik.
I dag är de flesta experter överens om att det var ett riktigt beslut, inte minst för trafiksäkerheten. Biltillverkarna verkar stå ut med att bygga både höger- och vänsterstyrda bilar och det finns ingen hörbar debatt i vänsterländerna för en omställning. I dag skulle förstås också kostnaderna för en omställning vara enorma med tanke på trafiksituationen.
Riksdagen beräknade att omställningen då, 1967, skulle kosta totalt 600 miljoner kronor och omställningen betalades av fordonsägarna via en speciell skatt under åren 1967 till 1970. Jo, redan då var riksdagen kvicka med att debitera fordonsägarna kostnaden.
Om bilderna är klassiska så är stunden ett stycke svensk historia. All trafik stoppades klockan 04.50 på morgonen den 3 september. Bilar, cyklar och bussar styrde försiktigt över till höger sida och först prick 05.00 fick trafikanterna börja röra på sig igen.
Bara tanken på en helt stillastående trafik över hela landet är magnifik och den 3 september 1967 är förstås en dag jag gärna åkt tillbaka till i ”ett Tillbaka till framtiden”-scenario.